Hej Daniel, hur väcktes ditt intresse för näringslära?
– Min gymnasielärare i biologi var den som först fick mig att förstå hur fantastiskt komplex naturen är – från det stora ner i det lilla. Han brann för att visa sina elever allt från hur citronsyracykeln snurrade till livet i en kompost. Det var under hans många labbar om hur kroppen använde energi som jag blev intresserad av vad, hur och varför saker händer i kroppen.
Varför sökte du till ett nutritionsprogram i samarbete mellan SU och KI?
– Jag fick tips om Nutritionslinjen av samme biologilärare eftersom han märkte hur jag brann för ämnet. På den tiden fanns det bara tolv platser på utbildningen så jag fick kämpa för att komma in. Det år jag började hade antalet platser ökat till 18. Vi var ett kul gäng som hade ett starkt gemensamt intresse i näringslära. Vi var dock rätt tydligt indelade i de som tyckte folkhälsonutrition var mest intressant och sådana som jag som föredrog molekylär nutrition.
Hur var studierna vid SU?
– Studierna på de olika lärosätena var olika både till känsla och innehåll. Stockholms universitet stod för den första delen av utbildningen och för mig var det en omställning på flera plan. Det var starten på mina universitetsstudier och jag flyttade inte bara hemifrån utan även till en storstad. Det bidrog nog till att Stockholms universitet kändes både stort och som en del av ett äventyr.
– Jag kommer ihåg att jag kämpade lite med motivationen under det första kemibasåret, jag ville hoppa rakt in i ämnet nutrition och inte läsa om orbitaler. Men rätt snart insåg jag att en gedigen grundutbildning var nödvändig för att på riktigt förstå ”vad, hur och varför” och inte bara lära mig vilka processer som sker i kroppen utantill.
Hur var studierna på KI?
– När vi övergick till att läsa på Karolinska institutet var det dels studier på campus i Solna, dels i Huddinge. För mig var det otroligt häftigt att få ta med mig kunskaperna från Stockholms universitet och förstå hur kemin låg bakom det vi läste om i exempelvis humanfysiologi eller under kursen näringstatus. Om Stockholms universitet stod för det stora och spännande så var Karolinska i Huddinge det lite mindre och familjära. Familjära på flera sätt – i de korridorerna träffade jag även min blivande fru.
Utbildningen sträcker sig över många ämnen. Vad tyckte du mest om och varför?
– Jag var väldigt kunskapstörstande och fick aha-upplevelser hela tiden. Under grundkursen i biokemi kändes det som att jag hittat rätt och när jag läste humanfysiologi ville jag sadla om totalt och bli anestesiläkare. Efter studier i näringslära ville jag öppna eget för att hjälpa atleter träffa toppformen. Jag fastnade dock aldrig för epidemiologi eller kurser om folkhälsonutrition.
Fanns det något tillfälle under utbildningen som var avgörande för ditt framtidsval?
– Det fanns fullt av sådana men ska jag välja ett tillfälle så var det när en professor i biokemi, Pär Nordlund, visade hur proteiner ser ut. Hur man kunde bestämma dess struktur och sedan förstå dess funktion. Efter det fanns det ingen återvändo.
– I nästintill alla kroppens och cellens processer är det proteiner som utför arbetet. Fortsättningskurserna i biokemi gav mig mer av detta och med strukturbiologin kunde jag förstå i detalj ”vad, hur och varför” – ett återkommande tema för mig.
Hur kom det sig att du började att forska?
– Pär Nordlund erbjöd mig också möjligheten att få göra mitt examensarbete i hans grupp – det var stort. Det följdes av en doktorandtjänst och jag stortrivdes. Under min doktorandtid flyttade vi till Karolinska Institutet, men jag var fortfarande associerad med SU och det var där jag försvarade min avhandling fyra år senare. Jag hade i mitt doktorandarbete lyckats strukturbestämma ”mitt eget” protein och fått vara den första människan att se hur just detta protein ser ut. En mäktig känsla.
Vad jobbar du med idag?
– Idag är jag forskningschef på ett företag som jag varit med och grundat. Vi startade företaget för åtta år sedan, som en spin-off på en uppfinning från vår akademiska forskning. Den metod vi uppfann och utvecklade gör det möjligt att mäta hur exempelvis läkemedel eller gifter interagerar med proteiner i celler. Vår metod är en av få som kan påvisa sådana interaktioner utan att behöva göra ingrepp i cellen eller modifiera den substans man undersöker.
– Metoden kan även användas inom andra områden som exempelvis växtnäringen för att studera effekter av insekticider på grödor. Vi ser även tecken på att metoden ska kunna gå att applicera inom sjukvården för att förstå biverkningar som olika läkemedel orsakar eller för att stratifiera patienter.
På vilka sätt har du nytta av dina kemistudier i den karriär du valt?
– Den djupa grundläggande kemin finns ju där i bakgrunden, ibland måste jag ta fram gamla organkemikunskaper för att förstå resultat vi fått. Andra gånger är det statistik vi lärde oss under epidemiologin. Alla de laborationer vi gjort under utbildningen finns också med mig. Nu är det länge sedan jag var i labbet själv, men förståelsen för hur man lägger upp ett experiment och analyserar resultaten kommer också från åren på nutritionslinjen.
Vad är det bästa och mest utmanade med ditt yrke?
– Det bästa är att jag får upptäcka nya saker hela tiden. Med vår metod tittar vi på ett ofiltrerat sätt på cellen. Det gör att vi många gånger får resultat som är helt nya. Ibland kan våra resultat också förklara observationer andra gjort och rapporterat i litteraturen. Jag har också fått vara med och bygga upp det bolag vi driver idag och har en fantastisk grupp kollegor som verkligen jobbar mot samma mål. Jag känner att jag lär mig nya saker varje dag och det är väldigt tillfredställande. Det är samtidigt min stora utmaning eftersom jag måste prioritera hårt för att inte gräva för djupt där jag står.
Hur ser dina planer ut för framtiden?
– Jag jobbar med att etablera ett postdok-program på vårt företag – en möjlighet för disputerade att komma in och göra grundforskning med och runt vår metod. Detta i samarbete med akademiska expertgrupper i Stockholm och Uppsala-området. Jag ser även mycket fram emot att fokusera på kliniska tillämpningar av vår metod, något som jag tror kan bli jättespännande!
– Företaget växer och framöver flyttar vi in i nya, större lokaler. Inte helt nya för mig, det är samma lokaler som jag tillbringade min doktorandtid i, så det sluter väl på sätt och vis en av cirklarna.
Namn: Daniel Martinez Molina
Ålder: 41
Gör: Forskningschef och medgrundare av Pelago Bioscience AB
