Astrid Gräslund är idag professor emeritus i biofysik vid Stockholms universitet. Hon har varit sekreterare i Nobelkommittén för kemi sedan 1996 och år 2006 blev Astrid den första kvinnliga ledamoten att väljas in i Nobelstiftelsens styrelse. En av hennes framstående forskningsinsatser är att kartlägga de processer som leder till att proteiner felveckar sig i hjärnan och bildar senila plack hos t.ex. patienter som lider av Alzheimers sjukdom. För denna insats tilldelades Astrid Bror Holmberg-medaljen år 2018.  

Hej Astrid, kan du berätta lite om dig själv och din bakgrund?

– Jag är ursprungligen civilingenjör i teknisk fysik med examen från KTH i Stockholm. Jag gjorde mitt examensarbete år 1967 med Anders Ehrenberg som handledare. Han var då laborator* inom medicinsk kemi på Karolinska Institutet. En avdelning som i sin tur leddes av biokemisten och Nobelpristagaren Hugo Theorell. Anders Ehrenberg blev Sveriges första professor i biofysik vid Stockholms universitet och jag blev så småningom hans doktorand. Kemi och fysik har alltid legat nära varandra i mina tidiga, såväl som senare forskningsprojekt.

*Laborator var en tidigare titel för forskare i matematisk-naturvetenskapliga och vissa medicinska ämnen. Titeln ändrades år 1969 till biträdande professor.

Vad är det med kemi som tilltalar dig och hur väcktes ditt intresse till liv?  

– Kemiintresset vaknade faktiskt redan i gymnasiet, med en rätt allvarsam men mycket kunnig kemilärare. Kemi är särskilt intressant eftersom det handlar om allt som finns runt omkring och i oss på jorden och särskilt hur livsprocesserna fungerar.

Kan du berätta lite om molekylär biofysik och varför det blev ditt specialområde?

– Molekylär biofysik är lika delar biokemi och biofysik. Kemin är det molekylära, vilka biomolekyler jag har studerat, och biofysiken anger vilka slags metoder (spektroskopi av olika slag, magnetisk resonans) jag har använt i mina studier.

– Molekylär biofysik blev mitt specialområde, delvis av en slump, eftersom jag råkade se en utlysning i en korridor på KTH om examensarbetet på KI. Detta examensarbete gav mersmak och sedan fortsatte jag med liknande forskning för mina doktorandstudier (”Strålningsinducerade fria radikaler i DNA studerade med Elektronspinn-resonans”). 

Vad har varit det bästa med att undervisa?  

– Att undervisa innebär kontakt med nya människor som är intresserade av samma saker som jag själv. Drivkraften är just denna kontakt med eleverna.

Vad är det bästa med att forska? Kan du berätta om någon spännande upptäckt du gjort?

– Forskning när den är som bäst är att komma på något nytt. Hur något fungerar, ett samband, som man inte har vetat om tidigare. Min bästa upptäckt är förekomsten av s.k. ”fria-radikal-enzymer” genom studier av enzymet ribonukleotid-reduktas, som just har en fri radikal på aminosyran tyrosin i sin verkningsmekanism. (Samarbete med Britt-Marie Sjöberg, Anders Ehrenberg och Peter Reichard på 1970-talet).  

Hur kan kemi och forskning inom kemi leda till ett mer bättre och mer hållbart samhälle?

– Kemi och forskning inom kemi är viktig för att komma till rätta med många av de stora samhälleliga problemen vi har, t.ex. energiförsörjning. Forskning inom kemi är också grunden för utveckling av nya läkemedel för i princip alla slags sjukdomar. 

Vilka egenskaper krävs om man ska bli en framgångsrik kemistudent?

– Som för alla studenter: ett starkt intresse för ämnet och envishet – att inte ge upp när det är jobbigt.

Vad har ditt engagemang i Nobelstiftelsen och kommittén betytt för dig?

– Nobelarbetet har varit som en extra guldkant på min forskningstillvaro. Såväl att studera bakgrunden till förslagna Nobelpris i samband med Nobelkommitténs sammanträden, som att delta i festligheterna i december.

 

Vad gör du idag?  

– Jag arbetar faktiskt heltid fortfarande, med en mindre forskargrupp, och med forskning som är försörjd av anslag utifrån. Vårt arbete nu handlar om de grundläggande molekylära processerna som ligger bakom s.k. amyloida sjukdomar, såsom Alzheimers och Parkinsons.  

Jag undervisar också med någon enstaka föreläsning i institutionens kurser, och ansvarar dessutom för en orienteringskurs som går på vårens tisdagskvällar som heter ”Livets molekyler”. Den har hållit igång i mer än 10 år.

– Jag har förstås även andra intressen – framför allt barn och barnbarn! Men jag gillar även musik och fågelskådning.